Enligt de flesta har jag en ganska udda personlighet. Vilket jag bara anser är en bra sak, det gör ju mig unik! ;)
Jag är social och öppen för nya människor när jag själv vill vara det, har svårare för att skaffa tjejkompisar dock. För det mesta ser man mig glad med ett leende på läpparna, springandes omkring och kramar alla. Inte för att jag behöver uppmärksamheten, nä för jag älskar att kramas! Jag har dock en tendens att inte ge människor någon chans alls och kan få för mig att börja hata någon utan någon som helst anledning, och sen stå fast vid att hata personen oavsätt om den är jätte gullig mot mig. Jag umgås mycket hellre med killar än tjejer, men de tjejkompisar jag har ligger väldigt nära inpå hjärtat. Jag är grym på att dölja känslor, verka känslokall och dryg. Men det har hänt att det leder till att jag förlorar personer, men jag märker ej hur värdefulla de faktiskt var fören de är borta. Jag har svårt att erkänna misstag, men när jag väl gör det så krigar jag verkligen för att bli förlåten. För att klara mig igenom vardagen tar jag till mig utav att skratta, jag skrattar jämt och ständigt och är en sådan person som inte alls tar åt mig utav personer jag jag inte bryr mig om. Däremot säger någon jag bryr mig om tar jag åt mig hur lätt som helst. Aja, orkar ej skriva en självbiografi. Vi hörs imorgon! :) Puss.